Latiniseringsundervisning

Den senaste utvecklingen i Prosodia är effektiv latinisering av personer med annat skriftspråk.Latinisering är ett begrepp som Paula Grossman myntat och som innebär den grundläggande läsinlärningen genom avkodning, som personer som lär sig svenska som andraspråk, behöver. Latiniseringsundervisningen tar hänsyn till de kontrastiva skillnader mellan elevernas språk och svenska vad gäller ortografi, fonem och även grammatik, särskilt morfologi.

De som behöver latinisering är särskilt arabisktalande, som har mycket liten eller ingen som helst erfarenhet av att läsa latinska bokstäver, men även andra språkgrupper. För att kunna läsa svenska måste dessa få hjälp med både uttal och ortografin kopplad till uttalet och de behöver knäcka ”den svenska läskoden”.

Svenskan har en mängd vokalljud, i jämförelse med t ex semitiska språk och ljuden representeras inte av ett enskilt skrivtecken och skiljer sig också från de syllabiska språken som har stavelsebildande bokstäver.

En framgångsrik språkinlärning förutsätter att man kan läsa av ord korrekt med ett någorlunda riktigt uttal. Det är därför av största vikt att elever som börjar sfi testas med avseende på avkodning och om behovet finns, får latiniseringsundervisning.

Latinisering med Prosodia-metoden har genomförts i flera grupper på sfi i Södertälje, på SPRINT på Liljeholmens gymnasium och på Nacka Gymnasium med mycket goda resultat.

Lärarutbildning och studiedagar om latinisering och Prosodia-metoden kan bokas.

Ett webbaserat läromedel är under produktion. Övningsmaterial, för lärare som genomgått utbildning i metoden, kommer att kunna beställas hösten 2018. Lärobok om Prosodia-metoden beräknas ges ut våren 2019.

 

 

Latiniseringsundervisning på Nacka Gymnasium våren 2018.

Louise Silfverberg och Mirjam Wallin är SVA-lärare på Nacka gymnasium. Våren 2018 fick de möjlighet att auskultera då Paula Grossman hade latiniseringsundervisning med några elever i deras klasser. Eleverna hade valts ut utifrån resultaten av ett diagnostiskt test, som fastställer behovet av latinisering. 19 elever delades in i två grupper, en grupp som bedömdes behöva långsammare studietakt och en som var snabbare ”Latin Light”.

Grupperna hade latinisering två lektioner i veckan, två olika dagar under hela terminen. Totalt fick de 24 lektioner och testades för resultat efter 17 timmars undervisning. Då hade 70% (medianvärde) resp 71% (medianvärde) uppnått målen. Totalt sett hade alla elever gjort mycket stora och stora framsteg. Det gällde framför allt för huvudmomenten i undervisningen, nämligen att bli lyhörda för fonemdistinktioner, framför allt vokalljud och även kunna avkoda och koda de mest frekventa. För den ”långsamma”gruppen endast korta vokalljud och för ”Latin Light”-gruppen även långa vokalljud.

Lärarnas reflektioner

Paula: ”Vad är era intryck och reflektioner av den här undervisningen och det som ni har sett?”

Mirjam: ”Det är ett helt nytt sätt att arbeta. Har aldrig varit med om något liknande. Och att det är en sådan systematik, att du bygger upp det från början med små steg med de här basvokalerna. Det är en nivå, som jag har saknat överhuvudtaget. …Hur man kan börja med ljuden, bokstäverna och också koppla det här till kroppen. De här rörelserna. Muskelminne – ljud – muskelminne. Och jag har sett att det fungerar SÅ bra! Att det förstärker inlärningen.”

Paula: ”Ser ni att det har hänt någonting med de här eleverna i den undervisning som ni har med dem i övrigt?”

Mirjam: ”Absolut! Jag tänker ju på en elev specifikt, som har gjort ENORMA framsteg under den här tiden. Och jag tänker att jag kanske aldrig mer i min lärargärning kommer att vara med i en sån fas i en persons liv då han knäcker avkodningen. ….. Det är klart att det är en bit kvar, men de har kommit in i ett annat rum av att bli läs- och skrivkunniga.

 

Louise: ”Man kan säga att den eleven har gått ifrån steget att avkoda till att läsa och förstå. Där har det ju varit ett markant kliv.

Mirjam: ”Idag möter vi elever med kort skolbakgrund eller ingen skolbakgrund, och vi har inte utvecklat några metoder riktigt för hur vi ska möta de här eleverna. Och här, känner jag, finns det en metod, som jag ser också har fungerat.” ” Det har öppnat en ny dörr, tycker jag”.

Louise: ”Det har varit stimulerande för dem (eleverna), det har varit roligt och de har gillat det.” ”De har insett att det här är bra och ’att nu ska jag fortsätta och kämpa’. ”

Mirjam: ” Jag tänker också på de här vokalerna. Det är så viktigt att man sätter dem rätt… Det är ganska små nyanser. Så missar man dem när man börjar… så kan man hamna ganska fel senare, om man inte hör.” ”Vikten av att sätta basvokalerna rätt är grundläggande.”

Louise: ”Och ett konkret exempel är att t o m när det gäller elever med en språkstörning, så märker man en väldig skillnad när det gäller att stava. Att man säger ett ord och att en elev faktiskt stavar det rätt. De har fått en helt annan medvetenhet om hur svensk stavning fungerar och hur ord är uppbyggda.”

Mirjam: ” Jag tänker också på de här vokalerna. Det är så viktigt att man sätter dem rätt… Det är ganska små nyanser. Så missar man dem när man börjar… så kan man hamna ganska fel senare, om man inte hör.” ”Vikten av att sätta basvokalerna rätt är grundläggande.”

Louise: ”Och ett konkret exempel är att t o m när det gäller elever med en språkstörning, så märker man en väldig skillnad när det gäller att stava. Att man säger ett ord och att en elev faktiskt stavar det rätt. De har fått en helt annan medvetenhet om hur svensk stavning fungerar och hur ord är uppbyggda.”

Mirjam: ”Det är ju så i metoden, som du har utvecklat, att det är så konkret. Det är ’svansar’. Det är ’bror, syster, kusin’. Det är så att det blir lättare att komma ihåg. Och också de här rörelserna till…. Det sitter som i deras kropp.”

Paula: ”Har ni några tankar kring framtida satsningar för just korttidsutbildade elever i skolan?”

Louise: ”De här eleverna har ju fått något som vi inte har givit dem tidigare.”

Mirjam: ”Jag tycker att det här ska vara steg ett alltid. Och elever som inte behöver latinisering, skulle också behöva lite. Jag tycker att alla skulle behöva det här.” ”Den här systematiska träningen och också kartläggningen, det skulle man börja med alltid.”

Louise: ”En del elever har faktiskt varit i Sverige ett tag, och hade de fått det från början, då hade de ju kunnat utvecklas mycket snabbare i att läsa och skriva och blivit mycket mer motiverade att komma framåt.”

Mirjam: ”Ja, för att det bygger ju en plattform från vilken man kan börja jobba sen. Utan den kan det bli stora hål som man upptäcker långt, långt senare. Det är någon slags kvalitetssäkring i början.”