En lärarbok – latinisering i teori och praktik, kommer ut under 2024. I den kommer Paula att enkelt redogöra för sambandet mellan uttalet och avkodning/kodning, hur man med den strukturell undervisningen latinisering och med en verktygslåda av effektiva tekniker (Prosodia-metoden) kan hjälpa eleverna till grundläggande läsfärdighet på kort tid. Olika språkvetenskapliga och språkpedagogiska begrepp och modeller kommer att belysas i förhållande till latinisering. Termen litterarisering (ist för latinisering) har på sistone börjat användas av några forskare och lärare, som fått ta del av latiniserings teori och metod. Oavsett, handlar det om samma sak.
Boken ger ingående svar på Varför, för Vem, Vad, och Hur. Nedan några utdrag ur boken:
”Att så snart som möjligt introducera en nybörjare i svenska till avkodning och kodning (latinisering), möjliggör upptäckten av dessa fenomen och stärker språkutvecklingen. Jag, och många andra SFI-lärare, har mött elever som lärt sig svenska endast genom muntlig kommunikation. Deras tal kännetecknas av ett mycket begränsat ordförråd (ofta knutet till den språkdomän de kommunicerat i), mycket enkla och oegentliga språkstrukturer och böjningsformer. Sfi-lärare möter dessa elever då de återkommer till Sfi efter att ha varit i arbete eller på praktikplatser. De kan ha gått på Sfi några månader, men därefter slussats till annan sysselsättning. De har då, kanske efter flera år, endast kunnat tillägna sig ett rudimentärt, för dem funktionellt, interimsspråk. De kan emellertid inte komma vidare i arbetslivet och känner sig språkligt mycket begränsade, behöver hjälp av barn eller släktingar för att skriva meddelanden och fylla i blanketter, har ofta dåligt självförtroende. De hänvisas tillbaka till Sfi, där intagningspersonalen beskriver att de kan tala svenska men behöver hjälp med att skriva. Egentligen handlar det ofta om att de avkodar bristfälligt och att de har mycket liten språklig medvetenhet. De flesta Sfi-skolor saknar kompetens och organisation för att ge dem de grundläggande kunskaper (latinisering), som de behöver för att komma vidare. Om de lyckas få denna hjälp, kan de, trots den långa perioden av att ha stannat på en interimsspråksplatå, ta enorma kliv framåt i sin språkutveckling. Detta, då de upptäcker de olika sambanden och skillnaderna mellan det talade och det skrivna, med en hel del språk i bagaget.”
” I och med att de skapat sig ett eget system för att kunna läsa lite, bestående av logografisk läsning, avkodning av några grafem och gissning utifrån sammanhanget, har de befäst felaktigheter. Vanliga fel är tolkningen av ord som innehåller bokstäverna a, ä, å. I ord som eleven känner till blir tolkningen förståelsemässigt korrekt, t ex ”gatan” men eleven uttalar ordet som hen tror att det ska uttalas, vilket ofta blir ”gattan” eller bara ”gatta”. Om eleven skulle se ordet ”gåtan” utanför ett förståeligt sammanhang, skulle även detta ord tolkas som ”gatan” och uttalas ”gattan”. Det är alltid svårare att reparera än att lära rätt från början. Inkörda kopplingar i hjärnan måste brytas, associationer kopplas bort och nya kopplingar göras.”
”Vad är komponenterna som gör att eleverna kan lära sig grundläggande avkodning på mellan 17 – 28 timmar?
Sammanfattande är det kombinationen av att elevernas motivation, det strukturerade upplägget där moment introduceras och övas mycket systematiskt, lärarens arbetssätt som präglas av tekniker som gynnar inlärning och skapande av fonetisk medvetenhet genom bl a associationer, kinestetiska moment, koncentrationsskapande åtgärder (avspänd atmosfär, inga störningar av mobil eller oljud) , fokuserande åtgärder, variation, återkoppling mm.”
”Det diagnostiska provet utvisar om eleven har behova av latitiseringsundervisning och i vilken grad. Under provet, blir eleven medveten om sådant som hen tycker är lätt eller svårt. Eleverna upptäcker t ex att de har svårt att skilja på de fyra basvokalerna, då läraren testar dessa. De kan också upptäcka att de i en orddiktamen, inte hinner med att memorera ljuden tillräckligt fort för att skriv ned dem. Det beror oftast på att de är osäkra på vilken bokstav som representerar ljuden i orden. I provet testas eleverna med nonord eller ord som de antagligen inte har sett i skrift och känner igen betydelsen av. I och med att eleverna upptäcker sina egna svårigheter, blir de mer motiverade att få möjlighet att bli bättre.”